Vi tror att vår lillkille har kolik. Om man läser definitionen av kolik så verkar det som det: ”Det vi kallar kolik är en beskrivning av ett i övrigt friskt barn som från ett par veckor till 3-4 månaders ålder skriker minst tre timmar per dygn. Barnet drar ofta ihop sig och har gaser” (taget från en broschyr som Semper gett ut).

Jag har ju som sagt slutat med mjölkprodukter, och har även börjat dricka te som är gjort av kummin, fänkål och anis. Allt för att lillkillens mage ska bli bättre.

Om detta inte hjälper så funderar jag/vi seriöst på att testa akupunktur mot kolik. BVC-sköterskan rekommenderade en kvinna som hon vet hjälpt andra kolikbarn med akupunktur. Ska nog kontakta henne om det behövs.

Läste mycket intressant om akupunktur mot kolik och det verkar lovande! Läs till exempel följande citat från Dagens medicin: http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/10/27/akupunktur-kan-hjalpa-mot-/index.xml

”20 barn fick akupunktur och 20 barn var kontrollgrupp. Föräldrarna visste inte vilken grupp barnen hörde till. Efter fyra behandlingar var de barn som behandlats med akupunktur så bra att vi beslutade oss för att avbryta studien, så att de barn som var med i kontrollgruppen också skulle kunna få behandlingen.”

Från och med igår äter jag inga mjölkprodukter alls. Måste testa för att se om lillkillens mage blir bättre då. Och ta mig tusan.. det känns redan bättre idag än igår. Ska se vad natten har att erbjuda. För tillfället sover han i min famn efter amningen.

Ikväll har han inte gallskrikit i panik vid bröstet och inte heller dragit i bröstvårtan med munnen samtidigt som han gnäller och jämrar sig (ja, mina bröstvårtor är rätt ömma). När amningen ser ut på det sättet är det inte roligt… så jag hoppas sååå på den här mjölkfria dieten (trots att den innebär att jag inte får äta semlor nu).

Lillkillen spyr som sagt väldigt mycket under amningspassen. Det känns som att hälften av det han får i sig studsar tillbaka upp igen. Mindre roligt att både han och jag blir sjöblöta och att amningen tar dubbelt så lång tid som den borde behöva göra…

Men efter att ha börjat ha honom i sittande/upprätt läge så spyr han faktiskt lite mindre. Från 5-6 gånger, till 1-2 gånger. Sitter faktiskt och ammar honom just nu, klockan är 05.23… Längtar till att han ska sova om nätterna!

Det känns lite bättre nu… för nu har jag fått mer sömn. Jag och Tomas försöker hitta lite olika sätt för att jag ska få lite avlastning och mer sömn… så jag är piggare än vanligt och Tomas är tröttare än vanligt nu

Idag har jag varit på BVC. Det blev lite stressigt när vi skulle iväg dit. Att komma iväg så där är ett projekt i sig och mer projekt idag blir det inte. Började med att amma lillkillen ca 1 timme och han spydde ca 5-6 gånger under tiden, och hela hans body blev dyngsur. Sen bytte jag en full blöja till en ny och satte på en ny body. La ifrån mig honom i babysittern för att klä på mig själv, och där spydde han genast ner nya bodyn så det var bara att byta till en ny igen. Sen när vi väl kom till bvc kissade han ner mig och skötbordet innan vägningen.

Trots alla spyor verkar han i alla fall må bra och går upp i vikt som han ska. 4 veckor gammal och väger nu 3,95 kilo och är 53,3 cm. Snart är en del av hans kläder för små!

Lillkillen är det finaste jag har, snart 4 veckor gammal, men jag ska vara ärlig nu. Jag kunde inte föreställa mig hur jobbigt det skulle bli att vara mamma till ett litet spädbarn. Det är skitjobbigt! Just nu är det pest vissa stunder.

Problemen hänger ihop med amningen så klart…

Lillkillen är hungrig och skriker högt, jag ammar honom och han bara spyr upp allt direkt. Mjölken ”studsar” i magen på honom. Lillkillen blir ledsen, vill ha mer och spyr igen. Både han och jag (och kuddarna, sängen, soffan) blir nerdränkta av mjölk. När amningspasset väl är över efter ca 1,5 timme somnar han mätt och belåten en liten stund… Sen kinkas det ofta pga luftbubblor som vill ut… Det pruttas och gör ont.

Lillkillen har ont och jag har ont. Mina handleder har tagit stryk. Jag är konstant stel i armar, axlar, rygg. Och har ont i huvet pga sömnbrist. De korta stunder jag får chansen att sova är inte många, och det är svårt att sova när man har ont och lillkillen kinkar.

Jag går runt som i en dimma just nu och önskar bara att problemen skulle försvinna. Om det skulle vara bra med lillens mage skulle allt vara så mycket bättre! När det är så här jobbigt glömmer jag lätt de positiva stunderna, tyvärr. Det är inte lätt när man sover tre timmar per dygn och har ont överallt.

De två senaste dagarna har varit pest.. men idag känns det lite bättre. Har till och med lyckats sova lite